Varning, psykfall.

Jag. Orkar. Inte. Länge.

Kan inte sitta stilla, kan bara tänka på en sak, en enda sak.
Ja, jag varnade er. Psykfall, that's me.
Men inte endaste person kan förstå hur det känns, om man inte har varit/är med om samma sak förstås. 
Varför jag ödslar min tid åt att sitta och skriva sånt här?
Min plan var att blogga, för att tänka på annat. Det gick asbra, tycker ni inte?

Det här blir sista gången jag skriver ett sånt här inlägg, promise.
Jag själv hatar folk som skriver sånt här. Ändå gör jag det.

Det började för fem dagar sedan.. Eller nej, egentligen började det för ganska länge sedan. 
Men nu är det som att allt går i repris. Och det klarar jag bara inte av.
Om mina föräldrar inte hade förstått min situation hade jag helt enkelt gjort väldigt fel.
Så tack Mamma. Och tack Pappa. Även fast jag nyss nästan skrek på er.
Älskar er.

Nu ska jag göra något annat, vad som helst.

Kommentarer
Postat av: Frida

Om det är något som har hänt eller vad som helst, så finns jag här för dig om du vill prata eller bara vill ha en axel att gråta emot.

Jag finns alltid & kommer alltid att finnas för dig, no matter what.

Smsa mig, älskar dig hjärtis.<3

2012-01-15 @ 18:12:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0